om att höra;

om jag skulle höra allt som folk sa till mig och om mig så skulle det vara som en vild symfoni i ömsom apokalyptiskt crescendo, ömsom saligt, ensligt piano. mitt liv är ingen religiös upplevelse, mina varsel ljuder här på jorden och de ljuder som skottsalvor i mina öron.

ibland tror jag att jag är en ensam, melankolisk figur. ibland ser jag att jag är precis sådan jag aldrig bad om att få bli. det är tre år sedan jag tog studenten, tre år sedan jag fick hjärtat krossat i realtid för andra gången, tre år sedan jag lämnade min hemstad och ändrade form.
men samtidigt är jag inte ensam. jag har vänner som är som en andra familj, jag har lyft mig ur hopplösheten och tagit mig ifrån platsen där hopplösheten sitter i regeringskoalition med det långsamma utplånandet. jag vet inte om jag är fri, men jag vill tro att jag är det.
jag måste säga det till mig själv varje dag.

tumbleweed;

ingen människa är en ö,
varje ensamseglare
en oljeplattform.

hejdu det var ju ett tag sen...

har inte uppdaterat min blogg på säkert ett halvår känns det som. har ju visserligen http://hedvigslustigaland.tumblr.com/ nu, en ren teckningsblogg, men vill skriva lite. är hemma i min nya studentetta i kviberg i götet och chillar med en asrolig b-skräckfilm, troll 2 (SE! SE!) och lite rödvin som matilda glömde kvar här efter helgens förfest.
jag har bestämt mig för att söka två utbildningar på hdk till hösten 2012! både design och bildlärare. designprogrammet vill jag, efter att ha tänkt efter, verkligen satsa på. jag pallar faktiskt inte ge upp min egen estetiska karriär ännu, vadfan, jag är bara 21 liksom. den defaitism som präglat mitt liv den senast tiden är inte nådig. men tack vare tillräckligt mycket frustration har jag börjat teckna en masse igen, och det känns ju gött.
men detta kommer alltså mest vara en skriva-av-sig-blogg nu, för teckningar och dylikt hänvisar jag till min tumblr. pusspuss.

örebronx;

har haft en himla fin helg i örebro av alla ställen, med de finaste av människor. fint sätt att fira valborg, och värt den anskrämliga baksmällan/tågresan igår. nu ska jag kolla vidare på mallrats och teckna lite.

why every man should be free;

allt håller sakta på att bli bättre efter uppbrottet. jag har kunnat samla mina tankar och se mer objektivt på saker och ting, som att det var ett gemensamt beslut. samma dag som vi gjorde slut hade jag tänkt göra slut.
jag är visserligen fenomenal på att leva i förnekelse, försöka förneka för mig själv att allt inte är så bra som jag vill få det till, men jag har bara känt en oerhört stor lättnad de senaste dagarna och inte gråtit en skvätt sedan i måndags.
jag tror faktiskt att vi kommer kunna vara vänner i framtiden. jag känner ingen ilska, inget hat överhuvudtaget. jag känner bara att visst, det var synd att det inte fungerade, eftersom han är en så himla bra kille, men jag överlever med hjälp av min nyfunna trygghet i mig själv. jag känner inte längre att jag är omöjlig att tycka om på det sättet, och jag är himla tacksam för den här tiden vi haft tillsammans.
jag känner mig även så himla bra för att jag, trots bluesen lyckats landa både jobb och fast lägenhet under bara lite mer än en vecka. jag känner mig stark och allmänt fanstastisk. ibland måste man peppa sig själv, men om det är på genuina grunder så är det helt rätt tycker jag.
jag har insett att det finns andra pojkar som visserligen också kan göra mig ledsen, men jag känner mig mycket mer mogen att ta den smällen nu. även om det alltid gör ont så gör det inte ont för evigt.

för jag har alltid vetat;

att du inte skulle stanna, stanna.

:

eftersom mitt efterlängtade besök inte kom idag så återstår att underhålla sig själv på annat håll. jag underhåller mig med hemmafest i majorna/kungsladugård. det kommer nog bli råligt. sen ferre i något fett kollektiv imorron. ÄLSKA kollektivfester!

i'm undressed/ before your light/


his name is jan;

min troligtvis absoluta favoritfilm "breaking the waves" av lars von trier ska tydligen visas som teater här i göteborg. så fort jag får pengar blir det biljett på det.

främlingen;


porslinsbröllop;

jag tänker väldigt mycket på djur just nu. de har, för mig som för alla andra kids som tecknar, alltid inhyst en viss mystik och ett socialt samspel som är som en förenklad version av det som finns hos människor.
varför tycker vissa djur om varandra medan andra inte gör det? varför börjar vissa hundar bråka med varandra medan andra glatt utbyter diverse kroppsvätskor och intima hemligheter? andra djurarter tilltalar våra allra lägsta, och mest osjälviska instinkter. folk gullar med katten och sörjer dess död, men äter gladeligen andra djur som inte på samma sätt väcker "modersinstinkt".
men jag är trött på att predika om sånt, efter att ha blivit utskälld av rabiata veganer så har jag insett att de flesta som går på som fan gör det av egoistiska skäl, för att dölja andra idiotiska saker de gör. jag vet att det är en total kliché att ingen människa är perfekt, men det blir bara så oerhört uppenbart när en hamnar i en sådan situation. när veganen som skällt ut mig för att jag använder begagnade läderskor går ut och sätter sig på balkongen för att kedjeröka.
jag vill skrika åt honom att hans cigaretter är en onödig jävla skitprodukt som finns till tack vare västerlandets exploatering av u-länder som tvingas odla en vara som inte är till gagn för någon. men jag skiter i det och går hem och gråter mig till sömns för att jag känner mig så dålig.
jag har alltid varit mest fascinerad av fåglar. jag vet inte om det är deras gälla skrin och mjuka kutter som påminner mig om något hos mig själv, eller om det är för att vissa arter av fågelsläktet har de absolut mest fancy exteriörer en kan hitta i djurriket. timmar på dagis med näsan i olika fågelböcker, oändligt antal barnsliga teckningar föreställande sidensvansar, steglitser och härfåglar.
djuren lever liksom mitt inpå oss, men i en annan värld. sitt rike. djurriket. och vi har valt att skapa vårt eget rike. vi kan aldrig gå tillbaka till att vara djur fullt ut.

hackhackhackhackhackhackhackhack

alltså, en hackspett går lös på ett träd här utanför i eftermiddagssolen. vad kan en fågeltokig stadsflicka önska sig mer än det?

hur havsvindarna blåser;

när jag åker buss in till stan går jag ibland av vid en hållplats som heter rosenlund. rosenlund ligger nära järntorget och det känns som öppet hav på andra sidan. det ligger småbåtar och stora danmarksfärjor om vartannat, och rökmoln ifrån fabrikerna blir som bomull i panoramat.
en av mina absoluta favoritplatser i götet alltså, även om jag bara är där en liten stund sådär väldigt sällan. för mer göteborg än såhär blir det faktiskt inte.

åttondemars;

självklart bör var & en demonstrera den 8 mars, även om det kanske har varit lite si och så med det där de senaste åren för yours truly.
mötte upp fina ia i brunnsparken för detta ändamål. hon var helt sjukt pepp, jag frös arslet av mig, men var vid gott mod ändå!
kom att tänka på hur förjävligt det måste vara att vara kvinna i iran, ett vanligt argument som antifeminister använder för att förminska den feministiska kampen i sverige. blir så arg av båda två.
ias najsa kompis marta, som hatade en massa folk i diverse förbund, vilket ledde till att vi hamnade i kommunistiska partiets led. ehm, lite konstigt kanske, med tanke på att jag definitivt inte är kommunist, och tycker det är tramsigt att skilja mellan klass- och kvinnokamp när dagens proletariat till hemskt stor del består av kvinnor i offentlig sektor!
hemmapulad banderoll med en roligt tecknad brud
under hela tiden skanderades ungefär samma slagord. "rut ska ut!, rut ska ut!" i vår falang. annars var det mest de gamla klassiska slagorden, vilket kändes tryggt, men lite tråkigt. sedan sprang jag ikapp buss 18 ungefär 200 meter och åkte hem till alma, åt godis och tittade på aladdin och skrattade mig harmynt åt peter jöbacks röst.
allt som allt var det en himla kul dag!

are you thinking clearly/ cause i'm thinking clearly/

(ibland önskar jag att du vetat hur mycket jag kände för dig)

RSS 2.0